ett tecken.
lars winnerbäck - timglas.
den lyssnade vi på för två år sen.
ganska exakt. den betydde så mycket.
och idag lyssnade jag på den för första gången igen.
första gången utan att bryta ihop totalt.
och så började det egna såhär.
regn = oss. herregud
det är läskigt men så häftiggt.
bara du kan förstå.
och du läser inte ens.
menar ingenting.
men jag känner mer
Kommentarer
Trackback